Idag skedde ett mirakel. Min pappa som för tre månader sen knappt vågade se på en häst, red/satt på Hadar hela tio minuter! Tack vare Hadars charm och snällhet har papi mer & mer vågat sig närmre honom, och när han igår vid matbordet frågade om han fick rida Hadar idag tappade vi andra både besticken och hakan... haha!

Och ja - Pappa ville att Hadar skulle ha luva på sig... Han har nämligen åkt helt själv till hööks (utan att jag sagt något) och köpt den till honom! Duktig papi, haha!